Om mig

Jag heter Anette och bor med Dobermannen Totte i Dalarna...
Totte har sin egen lilla infosida här i bloggen, så det är bara att klicka in till honom och se vad han är för en <3

Efter att ha varit en som aldrig riktigt trott på det där om att det man äter, påverkar både kropp och själ så har jag aldrig varit speciellt noga med min kost. Mitt motto har alltid varit att man ska äta för att leva, inte leva för att äta och såklart gått på myterna om fettskräcken...
Med min hund har jag varit mycket noga med vad han äter och har en egen teori om hur mat påverkar deras hälsa och välmående och idag så göra jag det även vad gäller mej själv.

Jag äter LCHF (Low Carb High Fat) sedan slutet på januari i år och jag känner redan hur mycket har förändrats i kroppen, till det positiva och dessutom har jag gått ner 7 kg fram till dagens datum (2 juni-11). Jag tänkte jag skulle dela med mej av mina tankar om just LCHF, kanske får man med sej någon mer i tankebanorna för i min värld så är det så här vi SKA äta, vilket ju 50 års lightmat/drycksintag och fettskräck klart bevisat. För hur mår vi idag? Hur ser vi ut? Vad är det som tar livet av oss? Och så vidare och så vidare....

Det finns flera anledningar till att jag just fastnade för detta från början, och det var på grund av högt blodtryck, min värk och min ADHD, som jag läst att kosten kan påverka till det positiva vilket det verkligen har gjort på bara den här korta tiden, fram till jag skriver detta.
Jag har i ett par års tid hållit på och läst i kvällstidningarnas söndagsbilagor bland annat, om alla koster, dieter och matrecept mm mm och i och med att jag är så dålig på att äta och hålla tider och komma ihåg att över huvudtaget äta, så kände jag att detta med LCHF måste ju passa mej som handsken. Man MÅSTE inte röra sej för att man ska gå ner i vikt exempelvis, vilket ju passar dom som är handikappade, dom med värk eller dom som inte tycker det är roligt helt enkelt,- att hålla på och träna och så. Jag blev lite full i skratt när jag såg en intervju med med Camilla Läckberg i Efter Tio, där hon säger att hon inte tycker om att träna så att hon blir svettig, vilket jag också har lite svårt för. ;.)

Många hade blivit bättre i sin värk, blodtryck hade sjunkit och det allmäna hälsotillståndet blev bättre överlag och så ska man bara äta när man är hungrig och sluta när man är mätt. BRA tänkte jag, detta passar mej ypperligt så jag beslöt mej för att ta reda på lite mer och hade ju hört talas om både Dr Andreas Eenfeldt med bloggen Kostdoktorn>> och Dr Annika Dahlqvist som skrivit böcker och även bloggar>>,  som jag tror är den som är förgrundsfiguren i detta här, om jag förstått det rätt..?!

I slutet på januari så bunkrade jag då upp med dom varor som passar mej och min smak och så satte jag igång....

Jag kanske lägger ut mina egenhändigtsnickrade recept, om jag lyckas att få till nåt som är ätligt. Jag har aldrig blivit kallad för stjärnkock direkt, men sen jag börjat med detta så upptäckte jag att det är ganska svårt att misslyckas med sin matlagning där smör och grädde är två av ingredienserna, smakmässigt sett alltså...




Lite historia om mej, om ni känner er nyfikna ;.)
År 2000 skadade jag mej i min nacke på mitt dåvarande arbete i Lund. År 2001 gick jag hem med full sjukpenning efter att ha provat att arbeta på halvtid, ett år senare blev jag erbjuden tillfällig sjukpension som jag har för mej att det hette då.
Vartannat år fick jag det förnyat tillsammans med livräntan då det är en godkänd arbetsskada.

I oktober 2006 fick jag besked om att min livränta skulle avslås, men den tidsbegränsade sjukersättningen (som det var omdöpt till) skulle fortlöpa i allafall ca 1 år till....

Hösten 2008 fick jag avslag även på min sjukersättning och då var jag inskriven på Finsam där målet är att utreda min eventuella arbetsförmåga och det är där vi är ännu idag anno 2011.
(Från avslaget i oktober -08 och ca ett år framåt blev jag då tvingad att leva på socialbidrag, för trots att regeringen friskförklarat mej och många, många fler, så är det ju inte så det ser ut i verkligheten, tyvärr.... Avslagsöverklagningen fick jag hjälp  av LO-TCOs rättsskydd med, så vi fick igenom en halv sjukersättning i allafall, och slapp därmed att leva på socialhjälp, det blir man VERKLIGEN inte övergödd på. Med halva sjukersättningen så fick jag bostadsbidrag så att jag kunde betala mina räkningar och köpa mat till mej och hunden)

Men idag så arbetstränar jag ca 15-16 timmar i veckan på Strands tryckeri, vilket jag tycker är oerhört skojsigt arbete att vara på då jag under min sjuktid lärt mej både att bygga en enklare webbsida och göra tryckfärdigt material i både Pagemaker och InDesign (som jag jobbar mest i, så även på Strands), som jag ju har oerhörd nytta av på min arbetsträning. Dessutom har jag ju såklart passat på att fördjupa mej och lära mej ännu mer och kunskap är ju inte direkt betungande att bära på ;.)
Jag har även sett till att få mej en liten inblick i hur QuarkXpress, som många Mac-användare nog oftast jobbar i. - Både Pagemaker, InDesign och QuarkXpress är Adobe-program så dom är rätt så snarlika i användarsnittet så att säga...
Roligt är det att arbeta i, som bara attan....

I fyra års tid har jag varit redaktör på Svenska Dobermannklubben som ger ut 4 stycken medlemstidningar per år, men i och med att jag nu arbetstränar så räcker inte min nackvärk och ork till att göra både ock, vilket inte alls känns något roligt kan jag meddela... Men men, ideellt arbete betalar varken hyra eller mat så det är bara att ta skeden i vacker mun och inse mina begränsningar :'(





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Lämna gärna ett tassavtryck när du ändå är här ;.p